Nästan fem år har gått sedan den här bloggen startades av tre av mina närmaste vänner. Jag kan inte sticka under stol med att det var med viss skepsis jag såg på när planerna för projektet började ta sin form. Min tvekan övergick dock i glädje då jag en tid senare läste de första trevande inläggen. De tre inläggsförfattarna liksom jag visste redan från första början att det skulle bli en lång resa, både i tid och rum. Under de nästan fem åren det tagit så har 110 unika kilometrar räls passerat under deras fötter.Som passiv åskådare till projektet och som kompis till den dynamiska trio som utgjort SL-safarigänget, har jag i viss mån kunnat följa delar av arbetet bakom kulisserna och även haft förmånen att få hänga med på en och annan utflykt. Vägen har varit kantad av såväl glada samtal och diskussioner som frustration och ilska. Lite gnissel och friktion är naturligtvis att vänta när tre personer med helt olika typer av sysselsättning, scheman och personligheter ska försöka samlas kring något så konkret som utflykter - exkursioner - i tunnelbanesystemet. Utflykter som alltid behövde dokumenteras och där frukterna av arbetet behövde läggas ut så snart som möjligt i en blogg för allmänhetens beskådan. Den blogg som du i läsande stund besöker och förhoppningsvis har besökt många gånger förut. Den blogg som numera även fungerar som ett arkiv fyllt av gamla inlägg och som för den nyanlända bloggbesökaren finns här som en outforskad skattkammare öppen för beundran.
När man som läsare och entusiastisk följare av bloggen har tittat in för att läsa det senaste har man aldrig vetat vad som väntat. Ofta har man kastats mellan en vibrerande engagerad hetta och en nästan vårdslös (men aldrig ointressant eller ointresserad) kylighet. När framtidens historiker kikar djupt ner i den enorma digitala tunna fylld av information som dagens människor lämnar efter sig så hoppas jag att de finner den här bloggen. Den berättar om Stockholm såsom staden betraktats och upplevts av tre infödda stockholmare. Jag är övertygad om att framtida generationer kommer förstå att uppskatta dess ärlighet och experimentella glöd lika mycket som jag gjort.
Bloggen har blandat högt med lågt och är en dokumentation inte bara utav Stockholm och dess tunnelbana med stationer och tillhörande samhällen; SL-safaribloggen är även en dokumentation av tre personers strävan och kamp med sig själva, med varandra och med staden de lagt för sina fötter. Vad som ska hända med dem nu är oklart.
Tack för en fantastisk blogg!
