Hallonbergen är en ganska typisk 60-70 tals area med stora miljonprogramshus och ett inomhuscentrum. Tunnelbanestationen öppnades 1975. Dessvärre måste jag säga att det nog är den minst angenäma station som besökts under hela safarin. Visst är betongbrutalismen utbredd i många av Stockholms miljonprogramsförorter, men till skillnad från de flesta utav dessa ingav Hallonbergen en väldig känsla av instängdhet och inte mycket till natur skymtas när man går ut ur stationen.
Dock behöver man inte gå särskilt långt för att uppleva just detta. Efter en hastig exkursion i inomhuscentrumet, som dock var fullt tillräcklig, gick vi iväg en bit mot Hallonbergen och skymtade grönområden. Här satte vi oss för att ta varsin folköl.
Bilden kan tyckas ironisk men vi skymtade inte så mycket mera grönt än detta. Det var mycket att göra denna dag och dags att dra sig emot Näckrosen, både vägen dit samt själva samhället skulle visa sig som en positiv kontrast mot Hallonbergen.
Näckrosens tunnelbanestation öppnade också 1975. Stationen ligger på gränsen mellan Solna och Sundbybergs kommuner. Näckrosen hyser kontor för många "big names" i svensk filmindustri såsom SF och Sandrews. Kommunen har faktiskt föreslagit ett namnbyte utav Näckrosen till Filmstaden, men det är visst för dyrt att byta skyltarna. Tur är väl det, med tanke på allt vatten och grönområden tycker jag nog själv att Näckrosen klingar bättre.
Efter att ha strosat runt planlöst i området inmundigade vi ännu varsin folköl i en park.
Två stationer till skulle besökas idag. Tid för några längre exkursioner här var det inte frågan om. Nästa stopp - Solna centrum.
