Hässelby strand och Hässelby gård

Längst västerut på gröna linjen ligger Hässelby. Namnet kommer från det slott med samma namn som ligger i det som nu kallas Hässelby gård.


Slutstationen är Hässelby stand och invigdes 1958. Bebyggelsen består främst av lägenheter uppförda i mitten på femtiotalet. Det bor drygt 6000 personer i Hässelby strand. Här finns också Maltesholmsbadet och Hässelbyverket, som står för en del av elförsörjningen i Stockholm.

Vi inledde med att leta upp mat vilket vi hittade på ett thaimatställe en bit från tunnelbanan. Vi tog oss sedan en titt på omgivningen och konstaterade att det fanns gott om fina naturområden och naturligtvis mycket vatten.

Promenaden ledde senare mot Hässelby gård. På vägen fann vi en ölstuga som inte fanns där en Zeunerts beställdes och avnjöts.

Hässelby gård har runt 8500 invånare och byggdes även det i mitten på femtiotalet. Tyvärr hann vi inte med mycket mer än en snabb titt på området innan vi började ta oss hemåt.

Nästa stopp: Johannelund.

Rådhuset och Kungsträdgården

Det är en tryckande skön sommardag, och safarin tågar vidare till Rådhuset, som är en station i västra ändan av Stockholms innerstad. Namnet kommer ifrån att den ligger nära just Rådhuset, byggt i stilig nationalromantisk stil 1915, och som sedan 1971 huserar Stockholms tingsrätt. Strax bredvid en av uppgångarna ligger även polisens passexpedition och här har många stockholmare spenderat frustrerande timmar i kö innan semestertider.

Efter att ha druckit en bärs och sänkt några äckliga dessertdumplings på en asiatisk krog i själva Rådhusets skugga, alltså på Scheelegatan, var det dags att gå över Kungsbron och gå förbi Sergelstorg för att möta linjens sista stopp, Kungsträdgården, vars station öppnades på det sena 70-talet.  Här var en thailändsk festival i full gång och varsitt platsglas Singha (thailändsk öl) slank ner. För att vara en lager var det en friskt smakande positiv överraskning.

Precis som namnet antyder är detta en trädgård. På senvåren brukar de många sakuraträd som är planterade i trädgården ställa till med en färgsprakande show när de blommar ut. Platsens närhet till T-centralen och alla kringvarande attraktioner gör att det är en mycket populär mötesplats närhelst på dygnet. Inte minst anordnas här ofta konserter och andra tillställningar på den utomhusscen som finns på plats.

Efter att ha tröttnat på de ostiga thailändska band som uppträdde på scenen gick vi vidare till Karl XII:s torg, vilket på sätt och vis är en del av Kungsträdgården. Det har fått sitt namn av att en byst utav denna nationalistiska krigarkung är uppförd här. Han pekar passande nog mot fienden i öst.

Här skålade vi för avslutandet utav den blåa linjen genom att halsa en mycket dyr flaska bubbel. Nästa stopp - Hässelby strand.

Stadshagen och Fridhemsplan

En solig sommarhelg tog vi oss an en större expedition för att slutföra den blå linjen. De två första stationerna i expeditionen var Stadshagen och Fridhemsplan.

Stadshagen ligger på nordvästra Kungsholmen och var länge just "Stadens hage", med hagar och bondgårdar. Här finns idag bl.a. S:t Görans sjukhus, invigt 1888.

Vi inledde med en rundvandring kring en av tunnelbaneuppgångarna. Senare rörde vi oss mot fotbollsplanen som finns i området. Slutligen gick vi förbi sjukhuset och vidare mot Fridhemsplan.

Fridhemsplan fick sitt namn 1935. Det tillhör stadsdelarna Kungsholmen och Marieberg och ligger vid korsningen Fridhemsgatan/Drottningholmsvägen. Det är känt för sina många billiga ölställen, även kallade sunkhak.


Vi satte oss på terrassen på Nivå 22 och sipprade på varsin Norrlands Guld i solskenet medan vi laddade upp för de två nästföljande stationer vi skulle hinna med samma dag...

Sundbybergs centrum, Vreten och Huvudsta

En småregnig dag i mitten av juni var det dags att besöka Sundbybergs centrum. Kvällen inleddes med japansk mat och öl, därefter en promenad i området.

Sundbyberg är Sveriges till ytan minsta kommun. Den förärades med sina tunnelbanestationer 1985 (även Duvbo ligger i Sundbyberg). Här finns också en pendeltågsstation och ett ganska stort antal busslinjer.

Efter att vi bekantat oss med Sturegatan, Järnvägsgatan och Sundbyberg i övrigt gick vi vidare mot Vretens station. På vägen passerade vi ett ölhak där vi tog oss varsin billig öl.

Vreten har varit ett industriområde men består nu mest av olika kontor. Förutom detta finns (i alfabetisk ordning): ingenting. Därför tog vi den rälsburna farkosten mot Huvudsta.

Väl framme köpte vi varsin folköl i inomhuscentrumet och tog sedan en promenad ner mot vattnet. På vägen passerades ett antal miljonprogramshus och senare några nybyggen.

Vid det här laget var klockan mycket och vi begav oss snart hemåt.

Nästa stopp: Stadshagen.

Rissne och Duvbo

En tryckande varm och skön dag i början av Juni spatserade vi ut på Rissne torg. Rissne har anor sedan medeltiden, och den klassiska Rissne gård finns fortfarande kvar. På vikingatiden kallades platsen för Risö. Merparten utav det nuvarande bostadsområdet runt torget och centrum - i min mening relativt angenämt arkitekturellt sett - är dock inte byggt förrän början utav 1980-talet och tunnelbanestationen öppnades 1985.

Strax bredvid tunnelbanan hittade vi det som på engelska kallas för en pizza parlor, och varsin Pizza Marinara fick slinka ned. Barer visade sig vara något svårare att hitta, varför våran öl på denna station blev varsin fake-Guinness (3,5%) från den lokala Hemköpbutiken på torget. Vänligt för plånboken var det iallafall, och ölen kall.

Promenaden och besöket vid Duvbo bjöd inte på några större överraskningar då stationen ligger mycket nära Näckrosen och vi gått i området tidigare. Inte dess mindre räknades det som en obesökt station, vilket var tillräckligt skäl för en öl på en lokal krog innan hemresa stundade.

Hjulsta, Tensta och Rinkeby

Att beskåda Hjulsta koloniträdgård i kvällssol från bron mellan Vadet och Hjulsta torg försatte denna afton era tre musketörer i ett tillstånd av absolut lugn. Sommaren var kommen; kvällen var varm och den prunkande trädgården sju meter under våra fötter lyste behagligt grön.

Hjulsta är ett område i västra Tensta, som år 1975 förärades med tunnelbanestation. Ett litet torg vid uppgången omgärdas utav framför allt hyreshus. Tensta uppfördes som en del av miljonprogrammet. Bebyggelsen är tät, men god planering med grönska mellan huslängorna bidrar till att lyfta intrycket av området - i vart fall under denna del av året. Matta fasader med jordnära färger bidrar även de till att ge stadsdelen ett varmare och gästvänligare intryck än många andra avkommor till miljonprogrammet som vi besökt.

Vi promenerade vidare genom Hjulsta/Tensta mot Tensta tunnelbanestation. Även denna station invigdes år 1975. Stationen har uppgångar till ett större torg, som också innefattar ett köpcentrum och en konsthall. Dessa var dessvärre stängda när vi anlände.

Efter att ha utforskat Tensta per fot tog vi tunnelbanan österut för att avsluta kvällens SL-safari på en uteservering på Rinkebytorget. Rinkeby är i mångas medvetande kanske arketypen för en miljonprogramförort, med många låga, höga och tätt liggande hyreshus och en dominerande andel utlandsfödda invånare. Rinkebytorget är ett öppet torg som omgärdas utav byggnader som hyser butiker och samhällsfunktioner som tandläkare och vårdcentral.

Nästa stopp: Rissne.

Solna centrum och Västra skogen

Då dagen gick mot kväll tog vi tunnelbanan mot nästa station i ordningen: Solna centrum. Det mörka bergrummet var kallt och rått, men för varje höjdmeter som rulltrappan förde oss uppåt kände vi hur värmen steg.

Väl uppe fann vi att solen fortfarande lyste och att vädret var lika vackert som för tio minuter sedan. Vi befann oss i Solna centrum, som stod klart 1965. Tunnelbanestationen öppnades dock först 1975. Vi var inte intresserade av att titta i några butiker men vi var intresserade av att äta, vilket vi också gjorde på en kinarestaurang.

Efter den utmärkta måltiden åkte vi vidare mot Västra skogen. Det är ett informellt område som tillhör Huvudsta. Stationen öppnades 1975 och är känd för tunnelbanesystemets längsta rulltrappa - 66 meter lång.

Vi identifierade en skog, oklart om det var den västra. Vi identifierade också ett ölhak där vi avslutade safarin med varsin öl.

Nästa stopp: Hjulsta

Hallonbergen och Näckrosen

Denna dag i början av Juni tågar SL-safarin vidare på en exkursion i Hallonbergen och Näckrosen.
Hallonbergen är en ganska typisk 60-70 tals area med stora miljonprogramshus och ett inomhuscentrum. Tunnelbanestationen öppnades 1975. Dessvärre måste jag säga att det nog är den minst angenäma station som besökts under hela safarin. Visst är betongbrutalismen utbredd i många av Stockholms miljonprogramsförorter, men till skillnad från de flesta utav dessa ingav Hallonbergen en väldig känsla av instängdhet och inte mycket till natur skymtas när man går ut ur stationen.



Dock behöver man inte gå särskilt långt för att uppleva just detta. Efter en hastig exkursion i inomhuscentrumet, som dock var fullt tillräcklig, gick vi iväg en bit mot Hallonbergen och skymtade grönområden. Här satte vi oss för att ta varsin folköl.



Bilden kan tyckas ironisk men vi skymtade inte så mycket mera grönt än detta. Det var mycket att göra denna dag och dags att dra sig emot Näckrosen, både vägen dit samt själva samhället skulle visa sig som en positiv kontrast mot Hallonbergen.

Näckrosens tunnelbanestation öppnade också 1975. Stationen ligger på gränsen mellan Solna och Sundbybergs kommuner. Näckrosen hyser kontor för många "big names" i svensk filmindustri såsom SF och Sandrews. Kommunen har faktiskt föreslagit ett namnbyte utav Näckrosen till Filmstaden, men det är visst för dyrt att byta skyltarna. Tur är väl det, med tanke på allt vatten och grönområden tycker jag nog själv att Näckrosen klingar bättre.

Efter att ha strosat runt planlöst i området inmundigade vi ännu varsin folköl i en park.

Två stationer till skulle besökas idag. Tid för några längre exkursioner här var det inte frågan om. Nästa stopp - Solna centrum.

Kista

En miljon maskrosfrön, som sveptes runt av varma vindar, fyllde luften den vackra försommardag som vår safari nådde Kista. Denna stadsdel är framför allt känd som Sveriges största IT-centrum. För emigrerade danskar kan ett besök i Kista även väcka nostalgi, då många gator i stadsdelen tagit sina namn efter platser i Danmark.

Kista tunnelbanestation invigdes den 31 augusti 1975. Det är den enda stationen på den blå linjen som ligger ovan jord. Den står upphöjd, placerad på en viadukt, men dessvärre är det inga stora vyer att avnjuta från perrongen. En stor del utav synfältet täcks istället utav Kista galleria.

Då Kista galleria förmodligen är det som stockholmare förknippar starkast med Kista så valde vi att framför allt utforska den. Gallerian utgör ett enormt komplex som erbjuder ett stort butiksutbud, kaféer, bio, pubar och en stor "food court". Vår gode John, som normalt alltid panik-rusar genom gallerian på väg till och från sitt arbete, tog sig dagen till ära samman. Han började kika runt i butikerna och hittade snabbt ett par skor. Med denna framgång i ryggen, och efter en öl på en pub i gallerian, hade vårt missnöje med sådana inrättningar nästan blåst bort, likt maskrosfrön i vinden. Men bara nästan.

Nästa stopp: Hallonbergen.

Akalla och Husby

Årets första safari inleddes lagom till våren. Första besöket var Akalla, längst ut på blå linjen.



Akalla sägs betyda Åkarlarnas by. Dagens Akalla byggdes som en del av miljonprogrammet på 1970-talet. Vid tunnelbaneuppgången ligger ett litet centrum med mataffär, pizzeria etc. Vi inledde med en snabb rekognosering av området och begav oss därefter tillbaka till pizzerian. Varsin pizza och öl inköptes och förtärdes.

Efter måltiden promenerade vi mot Husby som ligger intill och även det byggdes på 1970-talet. Det bestod främst av höghus, låghus och dårhus. Centrum hade bl.a. ett bibliotek. Det mesta var stängt vid vår ankomst.