Det här inlägget vill jag dedikera till dig. Jag känner dig inte personligen och har aldrig haft nöjet att träffa dig, men genom din närvaro här på SL-safari-bloggen så har jag ändå kommit att uppfatta dig som en kär och trogen vän. Du har funnits med mig, John och Tobias under större delen av vårt äventyr längs Stockholms tunnelbanenät. Dina kommentarer har skänkt oss mycket glädje genom åren. Inte minst har de varit intyg på att detta projekt, som till en början var ett kompisprojekt utan stora ambitioner, har potential att nå ut och beröra människor utanför Safari-teamet.
Uppmuntrande ord är ingenting som vi tre män är bortskämda med. Vi trivs inte på våra jobb någon av oss, och gör nog inget bra jobb heller för den delen. Att påstå att vi är måttligt attraktiva vore förmodligen att gå till överdrift. Flera av oss luktar lite unket. Jag skulle kunna fortsätta. Poängen är att dina varma ord, som du så osjälviskt förmedlat, har betytt oerhört mycket för oss och vår självkänsla. Du är den bekräftande fadersgestalt ingen av oss hade som barn. Av samma anledning så har det tagit väldigt hårt på oss de gånger som du inte kommenterat. Eller, ännu värre: de gånger du ogillat vad vi gjort.
Regelbundenheten för våra safaris och inlägg har aldrig varit så bra som vi önskat. Det blir lätt så; vi har alla våra egna liv och associerade bestyr att överse i första hand. Vi har gjort vårt bästa, men nöjesutflykter med tunnelbanan och deras dokumentation har ibland tvunget fått stå tillbaka för livets måste:n. Under de första åren visade du stor förståelse för detta, Lars. Så fort vi kom igång igen var du där med din positiva ton och dina retrospektiva glimtar. På senare tid verkar det dock som att ditt tålamod med oss har kommit att prövas.
Tobias, som kanske är den av oss som är ängsligast, har upprepade gånger försökt förmå mig att skriva det här inlägget om Sandsborg och Blåsut. Inte för hans, Johns eller min egen skull. För din skull, Lars. "Det är bäst att du skriver det där inlägget nu, Erik, annars kanske Lars blir arg". Sen du kom hit har det här projektet handlat allt mindre om att som vänner umgås under avslappnade men inspirerande och lärorika former, och mer om att tillgodose dina behov i form av uppdateringar. Jag har kommit att inse att den makt du har över oss är för stor för vårt bästa, och jag kommer att sätta ett stopp för det här och nu.
Lämna oss, Lars. Ta dina minnen, dina kommentarer och dina hot och gå någon annan stans. Vi vill inte se dig här mer - vi behöver dig inte längre.
---
Tunnelbanestationen Sandsborg i Gamla Enskede invigdes år 1950. Den har fått sitt namn efter en krog. Nästan 4000 personer passerar spärrarna här varje dag.
Tunnelbanestationen Blåsut invigdes också år 1950. Cirka 2500 personer passerar spärrarna här varje dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar