Östermalmstorg

Det var jag, det vill säga Erik, och mina två underhuggare, det vill säga John och Tobias, och vi satt på en uteservering på Östermalmstorg och försökte bestämma oss för hur kvällen borde förlöpa. Stället bjöd Leffes att dricka, och att äta "Östermalm special" - en klonad, dubbelpipig, räksalladdränkt korv i tunnbröd - vilken jag förtärde, lätt illamående och förnärmad till följd av hånfulla, gälla skratt ifrån mina vapenbröder. Våra fickor saknade all tillstymmelse till gångbar valuta, men, som de säger, pengar är inte allt.

Östermalmstorgs tunnelbanestation invigdes år 1965. Den första stadsplanen för Östermalm lades år 1640, då området, som fram till 1885 kallades Ladugårdsgärdet, var ett populärt utflyktsmål. Ladugårdsgärdets innevånare utgjordes framför allt utav militärer, och det var en fattig stadsdel. I och med en ombyggnation som påbörjades under mitten av 1800-talet (då området fick sin strikta rutnätsplan och fräscha fasader) flyttade mer välbeställda in i området, och man beslutade att "börja om på ny kula" med det lite tjusigare namnet: Östermalm.

John, Tobias och jag fortsatte med en promenad kring Östermalmstorg och Stureplan, innan vi naturligt sögs upp av Östermalms oas; Humlegården. Det hade varit en härlig kväll, och allt vi behövde nu för att ge den det perfekta slutet var en hint av gamle Carl von.