Karlaplan och Gärdet

Denna mustiga, men ändock kyliga höstdag skulle ännu en Safari genomföras. Vi emanerade från Karlaplans tunnelbanestation. Direkt blir här en besökare välkomnad utav en generöst stor rondell, vars insida huserar en magnifikt vacker lund. Den utgörs av träd i periferin och en enorm reflekterande pool i centrum lierar sig med grusområdena kringom. Det råder ingen tvekan om att den stadsplanerare som klubbade igenom denna konkoktion utav perfektionism borde få se sin byst gjuten i guld i mitten utav poolen.

Tyvärr var detta den enda stora ljuspunkten vid Karlaplan; resten utav området erbjöd inte några större överraskningar. Vi gick ner på Narvavägen och sedan upp på Linnégatan. Ingen av krogarna väckte något större sug efter öl. Denna fick intas en bit västerut på Valhallavägen.

Efter att ha ojat oss över livets plågor över 2-3 öl och förhört Kohn över hans en månad långa USA-resa (vilken hade involverat kopiösa mängder alkohol, casinospel i Las Vegas och flitigt deltagande i shotgun clubs i L.A.), tyckte vi att det var dags att bege oss upp mot Gärdet.

Vägen vi valde mot Gärdet gick igenom en vacker park, nämligen Tessinparken. I bostadsområdena kring Gärdet finns det rejält många lägenhetshus utav modernistisk stil.




Härifrån bar det sedan av österut mot själva Ladugårdsgärdet. Gärdet är ett område i Stockholm som särskiljer sig väldigt, på så vis att det ligger så nära stan men ändå har förblivit obebyggt. Tyvärr tror jag själv att det inte kommer vara så särskilt länge till.

När vi väl var vid Gärdet hade det börjat skymma rejält, och dessvärre var det plågsamt uppenbart att Kung Bores arméer stod och passade vid stadens gränser. Skrämmande och oundvikligt - Snart skulle Birger Jarls projekt vara täckt utav snö. Ingen kunde göra något åt det. Ett bittert faktum på våra subarktiska breddgrader. Men SL-safarin bangar inte för lite fruset vatten och tågar vidare. Nästa stopp: Ropsten.