Mälarhöjden och Axelsberg

Datum: 2009-09-19

Tunnelbanestationerna Mälarhöjden och Axelsberg invigdes båda 1965.

Denna utflykt skedde för ovanlighetens skull på en lördag. Vi inledde expeditionen med samling i Mälarhöjdens centrum. Det består i princip av tunnelbaneingången. Det finns också en mataffär på andra sidan gatan.

Vi vandrade ner mot vattnet (d.v.s. Mälaren, som namnet ger vissa antydningar om) längs Pettersbergsvägen. Bland villorna kunde man höra tonerna av klassisk musik.

Vi satte oss på Fridhems brygga och smuttade på en finöl. En inre harmoni infann sig till ljudet av vågorna. Miljön står i bjärt kontrast till de tidigare stationer vi besökt.

Vi tog en promenad till Klubbensborg och konstaterade att det var fint. Vi tog en öl på Mälarkrogen och begav oss därefter mot Axelsberg.


I Axelsberg är miljön mer lik de tidigare stationerna. Ett antal miljonprogramshus dominerar landskapet. Centrumet består främst av en stor byggnad i tegel som bl.a. innehåller en videobutik och en ICA-butik. Den inre harmonin avtog en aning. Vi tog oss en öl på krogen El Bocado i centrum. Där var det relativt bra drag.

Nästa stopp: Örnsberg.

Sätra och Bredäng: Höstskymd safari

Denna septemberkväll avgick safarin ifrån Sätra Centrum. Sätra är ett miljonprogramsområde fyllt med klassiska betongkolosser men även lite lägre flerfamiljshus. Området, som fått sitt namn från det torp som låg i området, var sparsamt bebyggt ända fram till 1965 då bostäder började ta plats.

I stort är området ganska intetsägande. Det inomhuscentrum som huserar en discobar, ICA-butik och ingången till tunnelbanestationen (invigd 1965) kändes varken särskilt tilltalande eller motbjudande.

Tyvärr började det skymma kraftigt, och eftersom vi planerat att besöka Sätrabadet med omnejd på denna safari drog vi nytta av Kohns franska metallvagn för att snabbt åka dit.

Sätrabadet är Stockholms längsta badstrand. På den stora, fina och öppna gräsmattan intill ligger minigolfbana, glass-och-snack-café samt några grillplatser. Något verkligt sevärt, särskilt om vädret är bra, är dock utsikten från det nästan 70 meter höga berget som ligger intill. Bestigning gjordes genom att gå in i skogspartierna bakom grillplatserna och därefter följa en brant gång/ridväg upp till en stor gräsmatta. Därifrån är det enkelt att bestiga toppen och njuta av utsikten:

Det är säkert en ännu trevligare upplevelse när det är lite ljusare, och man har en något gott att tillreda på toppens grillplats. I vilket fall som helst fumlade vi nerför berget i mörkret och satte oss återigen i bilen för att styra kosan mot Bredäng.

Bredäng är också ett miljonprogramsområde. Bostadsbyggandet skedde ungefär samtidigt som det i Sätra. Centrumet domineras av tunnelbanans inträde i det genom två överhängande broar. Det finns ett par matvarubutiker, en videobutik och en bar.

Vi gick ut från centrum, söderut genom en tunnel, där tavlor var "on display". Efter det trängde vi in i bostadsområdet som består av klassiska 8-våningars betongmonster.

Något var iallafall iögonfallande, och det var den konst som stod att finna mellan ett par hus: en märklig installation med röda lysande kottar.

Vid det här laget hade det hunnit bli riktigt mörkt. Som grädde på moset var vi hårt utmattade av den brutala bergsbestigningen och beslutade oss därför att avsluta dagens safari. Nästa stopp: Mälarhöjden.

Skärholmen

Det moderna Skärholmen centrum uppfördes under 1960-talet med intentionen att det skulle komma att bli områdescentrum för de omgivande stadsdelarna Skärholmen, Bredäng, Sätra och Vårberg. I och med öppnandet av det nyrenoverade köpcentret SKHLM år 2008 har ambitionerna om Skärholmen som centrum för handel fått en renässans, och reklam runt om i Stockholm vittnar om en strävan att locka långt många fler besökare än enbart de egna invånarna.

Det första som möter resenärer på väg ut ur tunnelbanestationen (invigd 1967) är Skärholmens torg, som är öppet, ljust och rent, med en stor fontän och trevliga inslag av grönska i form av träd och blommor. Torget avskärmas av byggnader, bl.a. köpcentrumet, vars faktiska storlek knappast framgår här ute, och ett härligt saffransfärgat kontorshus.

Köpcentret, som sedan renoveringen är Nordens största, är även det ljust och med breda gator att röra sig i. Det stora komplexet har inte fått någon nämnvärd tillbyggnad oss veterligen, utan snarare med åren krupit längre och längre in i det enorma anslutande parkeringshuset.

Den som inte hittar vad hon vill ha i Skärholmens centrum behöver inte åka långt: Kungens kurva, med allt ifrån sko-, klädes- och matbutiker till byggvaruhus och världens största IKEA, ligger på behagligt gångavstånd på andra sidan motorvägen E4/E20. Där finns också biografer, restauranger och bowling i Heron City.

Skärholmen är dock inte bara kommersialism och handel, utan här finns också bostadsbebyggelse. I höjd med Skärholmen centrum hittar vi låghus i långa rader, men upp på höjden som tornar över centrum börjar husen att sträcka på sig. Man kan ana en skön utsikt för att de boende.

SL-safarin tuffar vidare. Nästa stopp: Sätra.

Vårby gård och Vårberg: Vår tredje expedition

Datum: 2009-08-24

Stationen Vårberg invigdes 1967. Vårby gård invigdes 1972. Namnet Vårby innefattar förorterna Vårby gård och Masmo som båda ligger i Huddinge kommun. Vårberg ligger i Stockholms kommun.

Denna expedition inleddes en måndagskväll, något senare än vanligt. Första stopp var Vårby gård. Vi började med ett besök i centrum, som ligger inomhus och innehåller en matvaruaffär och en pub och inte mycket mer. Det var varken särskilt tilltalande eller motbjudande.

Efter detta tog vi en promenad längs tunnelbanan. Stationen av betong har en del konstnärliga utsmyckningar och träd planterade längsmed. Bostäderna i närheten av tunnelbanan är genomgående låghus. Det finns gott om grönområden och en bit strand med utsikt över Fittja. Det finns en skola med skolgård och en fotbollsplan.



När mörkret hade lagt sig förflyttade vi oss till Vårberg. Här är husen tätare packade och en lätt klaustrofobisk känsla infann sig periodvis. Det finns också ett litet radhusområde.

Vi tog en promenad till centrum som även här är inomhus, men betydligt större än i Vårby gård. Här finns diverse mat- och tobaksaffärer, en pub m.m. Särskilt estetiskt tilltalande är det dock inte och senaste renoveringen skedde uppskattningsvis 1973.



Efter besöket i centrum var klockan mycket och vi ansåg expeditionen vara avslutad. Nästa stopp: Skärholmen.

Alby, Fittja och Masmo: Med hjärtat på rätta stället

Alby betyder med arabiskt uttal "Mitt Hjärta". Ligger det något i det? Vi hoppades ta reda på det. Det var dags för SL-safari nummer två. Dagen till ära hade tillfredsställande väder, vilket skulle göra det något mera uthärdligt att utforska dessa tre beryktade betongdjungler.

Alby station har väldigt färgglad, och i mitt tycke relativt smaklig stationskonst. Sett från den övre stationsuppgången - alltså den som ligger längs Tingsvägen - så fyller klassiska betongfasader horisonten. Iallfall om man tittar österut - västerut syns bland annat Botkyrkabacken, inte illa alls en solig dag!

Efter att ha samlat tankarna gick vi över en bro som korsar Tingsvägen och satte därefter kurs mot Alby centrum. Torget var fyllt utav aktivitet på grund av en pågående frukt-och grönsaksmarknad. Inomhuscentrumet kändes stilrent med sina vitgråa färger men ganska tråkigt; vi köpte ett sexpack folköl på den lokala Vivon och varsin pizza för take-away på pizzerian.

Utanför centrumets södra ända fyller betongkolosser landskapet för det mesta. Trots försök att göra vårt bästa för att kringnavigera dessa och hitta en tillräckligt tilltalande och solig plats att inmundiga pizzorna på, lyckades vi bara halvbra. Det blev en parkbänk på en skolgård.

Därefter bar efter en kort promenad bussen av mot Fittja. Fittja centrum var tyvärr låst; så det blev att gå ner genom höghusområdet direkt. En man blev misstänkt över vårat fotograferande och röt till lite samt undrade vad vi höll på med. Rasca förklarade vårat projekt hastigt och han lugnade ner sig. Trots att jag, likt de flesta miljonprogramsområden i Stockholm, även här finner betongbrutalismen smaklös, måste jag säga att planlösningen känns tilltalande och ger en viss känsla av luftighet. Detta är förmodligen på grund av att området är byggt i en backe, och höghusen dessutom varvade med tvåvåningshus.

Efter inte alltför länge hade vi korsat området och träffade på Albysjön. Ifrån stranden ser man Botkyrkabacken tydligt i kvällssolen, och det är säkert inte alls en så dum plats för en grillkväll. Sen blev det att korsa bron över sagda sjö, som bara har gångbana på ena sidan. Snart närmade vi oss höghusen i Masmo, som är byggda i väldiga längor. Lite närmre Masmos t-banestation finns konstnärliga installationer och en utsiktsplats som gav oss en fin överblick mot de områden som denna andra SL-safari bjudit oss på.

Nästa destination: Vårby gård.

Norsborg och Hallunda: Med historiens vindar i ryggen

Årets första kalla höstvindar slet i oss när vi inledde SL-safarin i norra Botkyrka idag. Från Norsborgs tunnelbanestations plattform, invigd år 1975, kunde vi se breda gråvita höghuskomplex smälta samman med den tungt hängande himlen. Trots det var vi alla vid gott mod när vi begav oss ned mot centrum. Norsborgs centrum och dess verksamheter är inhysta i en rektangulär byggnad med en trång, öppen mittgång, vilket innebär en avsaknad av torg och naturliga mötesplatser. Å andra sidan är det stora höghusområdet kring centrum - som hyser 2100 lägenheter - väl planerat med mycket grönska och öppna ytor. Vi köpte var sin meny på den lokala grillen och begav oss raskt mot vårat första mål: Norsborgs vattenverk. Det invigdes 1904, hämtar vatten ur Mälaren, och har med senare utbyggnader kommit att bli Nordens största vattenverk. Det försörjer idag elva kommuner med sammanlagt 80 miljoner kubikmeter vatten per år.

På väg mot verket hann det blåsa upp ordentligt, och vi nöjde oss med en snabb blick över området och några filtreringspooler innan vi styrde våra steg norrut, där vi hoppades kunna hitta lämningarna av Hundhamra riddarborg; en fornborg från 700-talet. Den hittade vi inte, men vi snubblade in på den kulturstig som på sin snirklande väg genom Norsborg och Hallunda passerar ett flertal fornlämningar, bl.a. en bronsåldersboplats, gravrösen och en stor hällristning. Det är en fin promenad i orternas periferi, där de centralt belägna höghusen lyser med sin frånvaro och bebyggelsen istället utgörs av villa- och radhusomåden. Här är också närheten till naturen uppenbar och rogivande. Vi tycker dock att uppmärkningen av stigen kunde vara bättre, både vad gäller sträckning och sevärdheter på vägen. Något vilsna hann vi vandra upp till Slagsta innan mörkret blev allt för påtagligt och vi beslutade oss för att ta en buss tillbaka till Hallunda centrum, varifrån vi tog tunnelbanan hem.

Den första expeditionen är avslutad - nästa stopp: Alby.

Välkommen!

Tanken med den här bloggen är att under en längre tid utforska Storstockholms lokaltrafik grundligt. Huvudvikten ligger på stationer och deras omgivningar. Det som först kommer prioriteras är röda, blåa och gröna linjen, alltså tunnelbanan.

Dokumentation sker främst med hjälp av anteckningsblock, fotografier, diskussioner med ortslokal befolkning och kanske film.

Den här bloggen är tänkt att vara en råbarkad dokumentation som är lättläst och inspirerande; ett avtryck i tiden som så småningom skall växa till sådana proportioner att den ej går att omfamna. Efter idogt arbete hoppas vi på att den kommer kunna klassas som ett historiskt monument.

Vi är Grepa, Kohn och Rasca, tre rejält sköna grabbar i våra bästa år, från de södra delarna av Stockholm. Hoppas att du kommer att njuta av vår blogg, för det kommer vi att göra. Delad glädje är bäst!